När jag läser Carls brev känns det inte som om det är mer än hundra år sen de skrevs.Nej de kunde skrivits idag .Samma kärlek och längtan då som nu. Det är ingen skillnad på förväntningar och planeringarna på framtiden .Jag bli så berörd .Jag sörjer att jag aldrig fick lära känna denna undebare ödmjuke man .
När jag tänker på farmor Ester är hon en åldrande kvinna . I breven är hon en ung och ljuv flicka som förbereder sig för ett långt liv med Carl.
Carl oroade sig för sin dåliga ekonomi Han har studieskulder och nu måste han också låna pengar för att sätta bo. "Jag kan nog få låna 700 kronor " skriver han i ett brev till Ester.
Så fick då Carl tjänst i Torskiinge och de kunde börja att planera för sitt framtida liv.
Dom planera förlovningen till den 18 april på Esters 29 års dag
Carl skriver och berättar hur där ser ut i prästgården och vilka möbler de behöver .Men han skriver också att han inte vill göra något där förrän Ester är med så de tillsammans kan bestämma hur de vill ha det i sitt hem.
.
Lyckan är fullkomlig Carl skriver" ringen på mitt finger och ditt porträtt på bordet framför mig påminner mig om min älskade fästmö. Och snart är tiden inne då jag få ha dig ständigt hos mig.
![]() |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar