Vinden kan vara hård på skåneslätten och nu slet den i Kjerstenas kjolar då hon ilade över den stenlagda gårdsplanen hemma i Husie. Men hennes steg var lätta och hjärtat ljublade i bröstet,"idag skulle hennes käreste komma hem". I två år har hon väntat på honom. Hon mindes än den dagen med fasa då hennes Hans måste resa till ett okänt öde. I april 1813 hade hon stått brud och lyckan visste inga gränser .Men lyckan byttes till sorg då hennes nyblivne make , blott 25 år gammal blev inkallad och som husar i kronans tjänst skulle kämpa mot Napolion någonstans i Europa.
Idag väntade hon hem honom " Har han förändrats" tänkte hon nog "Hur har kriget märkt honom"Det får vi aldrig veta .
1814 kom Hans hem igen till sin Kjerstena och 1815 föddes Åke Petter . Sen följde Hanna 1818,Jöns 1820 ,1822 Nils, 1826 Hanna , 1828 Carl ,1832 Johanna.
Kjerstena drabbades av ännu större sorger i sitt liv. Alla hennes tre små flickor dog som små i kikhosta. Hanna nr 1 dog 4år gammal. Hanna nr 2 var 1år och Johanna dör som spådbarn.

Kjerstena var min mormors farfars mor.Hon dog 1847, 57 år gammal i Oxie.

I Rörum i sydvästra Skåne föddes 1764 en liten flicka som fick namnet Karna .Skåne var svenskt och man hoppades på fred men 1788 var det oro i lilla Skåneland ,Ryska flottan låg i Öresund.
Karna var min morfars farfars mormor. 1799 ,då var hon gift med Jöns , födde hon en dotter ,Boel.
Boel gifte sig 26 december 1820 med coporalen Johan Grönvall.Boel var en stark kvinna . Hon klarade hus och hem och en allt större barnaskara .Johan som skulle försvara landet Sverige låg säkert ute långa tider för militära övningar. Boel och Johan hade säkert ett litet torp ,kanske en ko och en gris . Kanske fick hon göra dagsverken på en gård i närheten ? Trots allt detta födde hon 14 barn .
Den 1 april 1820 föddes Sissa ( märk väl att hon inte blev gift förrän i decemder samma år )
1822 föddes tvillingar Frenne och Nils dom fick nöddop och avled som spädbarn.
Året efter föddes Metta ,1825 kom Bengta , 1827 Johannes ,1829 Johan ,1831 Jöns ,1834 Elna ,1839 Hanna som bara blev 2 år ,1842 kom så tillslut en ny Hanna.
1851 dör Boel . Då är hon bara 52 år och troligen utsliten .
Hennes man dragonen Johan levde tills han var 88 år en hög ålder på den tiden .
Boel var min Kicki Aalbus , morfars farfars mor

Detta är Västra Hoby kyrka Det är märkligt att tänka att just här har kanske en av mina anmödrar vandrat. 1803 föddes Hanna Niclasdotter här.Hennes föräldrar var Karna och Niclas Nilsson Hök(g) man. Hanna arbetade, som alla unga flickor på den tiden ,som piga. Hanna var min mormors mormors mor. Hanna födde sitt första barn 1832, det var Nils sen kom Jöns 1834 så Pär 1836 . 1839 födde så min anmoder Karna.
Därefter kom Anna 1841 och Ola 1843. Hon födde sex barn på elva år.
Hanna var gift med timmermannen Lars.
Dom levde hela sitt liv i V- Hoby.

Mina anmödrar

1807 föddes en liten flicka i Köpenhamn . Han fick namnet Karna.

Hur hennes uppväxt var har jag ingen aning om.Hon flyttade som ung till Trelleborg och tog där en anställning som piga.

Så småninom träffade hon klensmeden Jakob Lundberg. Dom gifte sig och fick fyra barn.

. . 1839 var hon gravid igen men både hon och barnet dog vid förlossningen. Det var tyvärr vanligt vid denna tiden .Äldsta barnet Kersti var då bara 12 år och brodern Olof 10 år och småsystrarna 6 år och 4 år. Jag kan tänka mig att Kersti fick bli i mors ställe för sina småsyskon Hon fick nog också ta ett stort ansvar i alla hushållsgöromål.
Karna var min mormorsfarmorsmor . Och Kersti som också hette Botilla var min mormors farmor.
Kersti Botilla föddes den 21/9 1827 i Tingröd .
hennes tidigaste barndomsår präglades av otaliga flytter. Hennes pappa smeden fick kanske bosätta sig där det fanns arbete. Som klensmed utförde han ju ett finare hantverk än att tex sko hästar. Efter mamma Karnas död anställde Jakob en piga. Han gifte sig med henne redan 1840. Det var ju billigare att ha en fru än en piga . Pigan skulle ju ha lön men frun fick ingenting.Redan 1854 dör den nya hustrun i lungsot. Då var ju Kersti Botilla redan vuxen och utflugen .
Jakob ger sig inte utan gifter sig med en 30 år yngre flicka och får med henne tre barn. Sitt sista barn fich han 1861 då var Jakob 60 år . Alltså en krutgubbe.
Kersti Botilla var min mormors farmor hon gifte sig med husaren Carl Lemos. Dom levde och dog i Svedala.

Alla mina anmödrar.

Detta är Lilla Slågarps kyrka . Den besökte jag i somras. Den ligger i sydvästra skåne.

.Den 4 januari 1744 föds Hanna här. I kyrkboken står det antecknat att hon är dotter till soldaten Hans Andersson . Hennes mamma nämns inte . Men nog var det en kvinna som födde Hanna . Men hon ansågs nog så obetydlig att hon inte nämndes. Hur var det att leva på 1700-talets början ? Skåne hade nyligen fått fred men var märkt av kriget och av pesten som också härjat i skåne i början av 1700-talet .Jag kan föreställa mig ett fattigt och slitsamt liv i en liten stuga där Hanna växer upp . Kanske hade hennes mamma ensam ansvar för hem och barn under långa tider då Hannas pappa som soldat kanske måste vistas borta och "tjäna det nya landet"Sverige. Hanna klarade sig genom barndomens faror och blev vuxen . Hon mötte sin kärlek i Åke som var änkeman. Hanna blev så småningom min mormors farfars farmor.

Detta är Sara Andersdotter född 1804 i Högaskruv Dädesjö.Hur gammal hon är på fotot är svårt att avgöra. Men hon är nog ganska ung tror jag . Se bara på hennes "getingmidja"Man kan ju bara fantisera om varför hon blev fotograferad.Var det kanske hennes fästman som ville ha ett foto av henne?Hennes fästman och sedermera make var Karl Danielsson som ägde gården Kroken i Dädesjö Småland. Eftersom Karl var bonde med egen går var han kanske välbärgad och kanske en modern man som ville ha ett kort på sin blivande fru. Det var väl inte så vanligt bland allmogen att låta fotografera sig?
Sara var väldigt ung då hon gifte sig med Karl Danielsson . Hon föddes 1804 och den 21 maj 1822 ingår hon äktenskap och redan i augusti samma år föds deras första barn . Därefter föder Sara i rask följd åtta barn varav två dör som spädbarn. 1835 föder hon dottern Kristina. Kristina blir så småningom mamma till min farfar. Alltså är Sara min ,Kicki Aalbus, farfars mormor.
Det skrivs om Sara att hon var mycket musikalisk och duktig på att väva och sy. Men jag undrar om hon kunde läsa och skriva? Hennes dotter Kristina ,min farfars moder kunde nämligen inte det. Kristina i sin tur var väldigt noga med att alla hennes barn , flickor som pojkar, skulle läsa och skriva

Frideborg född 1910 och dog 2003 och Harald född 1915 och dog 1986 bildade familjer . Frideborg fick fyra barn sju barnbarn och idag nio barnbarnsbarn . Av Frideborg har det blivit tjugo nya individer. Jag minns Frideborg som en glad och pratsam person . Hon var duktig på att berätta historier på ett fängslande sätt.Hade hon fått studera , vilket inte var henne förunnat, hade hon blivit en lysande pedagog. Jag upplevde aldrig avundsjuka eller missundsamhet att bara en av syskonen fick studera. Men hur Frideborg kände i sitt hjärta vet jag inte men jag tror mig veta att hon velat bli lärarinna.

Harald , lillebror i familjen, men störst av dom alla .Han var huvudet högre än sina syskon och ganska rund om magen. En mage som han alltid hade ont i. Harald var en fantastisk person alltid glad och "full i sjutton"han var pratsam och humoristisk.Jag upplevde honom så. Han hade väl sina mörka stunder som alla andra och hans hälsa var ju inte den bästa.

Harald arbetade som vårdare på S:t Sigfrids sjukhus i Växjö.

Han tog aldrig körkort men han körde moped. Jag har så starka minnen av hur Harald kom åkande på sin moped från Växjö till Torpa.

Harald älskade sin hustru Svea över allt . Så upplevde jag det iallafall. Han kunde nämligen aldrig sova över hos sin bror i Torpa nej hem till Svea måste han till varje pris. Tänk att sitta på dåtidens moped hela vägen mellan Torpa och Växjö!

Harald fick tre barn, fyra barnbarn och idag ett barnbarnsbarn.

Frideborg och Harald var barn till prästen Karl Svensson i Väckelsång och Ester f Palmgren

Detta är Astrid . Hon föddes 1906 och dog 1989. Astrid var äldsta barnet till Carl Svensson och Ester f. Palmgren . Hon var också älskad faster/moster till oss kusiner. Astrid var nog präglad av de svåra omständighetern som det innebar att bli faderlös vid 10 års ålder. Det förväntades nog av henne att hon skulle hjälpa sin mamma med alla småsyskonen. Kanske hon också fick vara ett stöd för mamma Ester i hennes svåra situation. Astrid var alltid omhändertagande och mån om sina syskon och syskonbarn . Hon kunde vara dominant och bestämd. Det hade hon ju fått lära sig från tidig ålder att vara. Jag minns att Astrid var den enda personen som min pappa , hennes bror , lyssnade på . Det Astrid sagt var rätt och riktigt. Astrid hade aldrig något eget hem . Hon delade bostad med sin mamma Ester och med sin syster Gunhild. Under olika perioder i sitt liv arbetade Astrid i familjer som hushållerska (eller piga )
Astrid var min fadder och jag upplevde att jag hade en särskild plats i hennes hjärta. Hon var alltid så mån om mig och ville mitt bästa.

Nu är de tre "flickorna Svensson borta" tomheten är fortfarande stor efter dom . Men deras röster och deras olika egenheter lever glasklart kvar i minnet. Jag kan när jag vill plocka fram deras skratt.

2003 på senvintern städade vi ut det sista från våra älskade fastrar . Jag upplevde det särskilt rörande då vi tömde deras så kallade "brudkista. Där låg de blankmaglade, med handbroderade monogram, de lakan ,handdukar ,örngott som under en livtid väntat på ett familjeliv.

Det här är Gunhild, lillasyster i familjen Svenson. Hon föddes 25 januari 1914 och fick namnen:Gunhild, Valfrid, Maria . Hon dog 1992 . Gunhild fick sitt namn Valfrid efter sin berömda släkting ,Valfrid Munck Petersen f Palmgren.( Valfrid Palmgren var mamma Esters kusin. (min farmors kusin) Valfrid Palmgren f 1877 var dotter till Carl Edvard Palmgren . Han var skolreformator och grundade den Palmgrenska samskolan i Stockholm. Valfrid blev sedermera univeritetslektor i Köpenhamn . Man måste betänka att detta var på 1800-talet då det var ovanligt att kvinnor anförtroddes så höga poster i samhället.)

Detta var en avvikelse. Gunhild var vår glada lekfulla lite barnsliga faster/ moster .Det var hon som stod för skratten och tillät oss busa ibland.Gunhild fick tyvärr på äldre dagar värk i sina axlar. Läkarna trodde då att röngenstrålar skulle lindra plågorna . Men det blev tvärt om . Strålningen förstörde hennes axlar så att hon tillslut inte kunde använda sina armar . Det var som om strålarna fortsatte att arbeta långt efter att man slutat stråla .

Jag minns den dagen Gunhild blev sjuk. Läkarna trodde att hon fått lunginflammation men det var hjärtinfarkt. Dom missade den därför att kvinnors symtom inte är likadana som mäns symtom vid hjärtinfarkt. Hon fick inte rätt hjälp . Gunhild led alla helvetets kval på sin dödsbädd. Det var både förnedrande och skrämmande att ingen trodde på henne . Man förstod inte då att kvinnor och män reagera olika vid en infarkt.

Detta är min lilla faster Rut .Hon föddes som nummer tre, i en syskonskara på sex , den femte oktober 1909 och dog julafton 2002. Hon hette Rut ,Carola , ( med betoning på första A) Margareta. Hon var dotter till Ester och Carl Svensson och lillasyster till min pappa .Rut utbildade sig till barnsköterska och hade anställning i flera familjer i Stockholm . Efter ett antal år flyttade hon hem och arbetade sedan som mentalsköterska på S:t Sigfridssjukhus i Växjö.Hon bodde hela sitt vuxna liv "inneboende" .Hon ägde ingen egen bostad förrän hon blev pensionär .Då delade hon en lägenhet med sin syster Gunhild i Växjö. Förutom det hade hon ett rum i systrarnas hus i Väckelsång. ,

Man hörde aldrig Rut klaga nej tvärtom hon ansåg att hennes livsuppgift var att ta hand om andra . Jag tror inte att hon kände sig som ett offer . Jag tror att hon med sin varma kristna övertygelse gav av sig och det hon hade med kärlek till sina syskon och syskonbarn .Hon behövde inte äga något för att vara rik. Hennes rikedom fanns invärtes i henne och hennes omtanke gällde oss alla .Faster Rut vi älskade dig vi alla syskonbarn . Men du blev så glöms som åldring du visste inte vilka vi var eller vem du var . Du somnade lika stilla som du levt . jag tror att du än vakar över dina syskonbarn och någon av oss är närmare ditt hjärta . Jag hör ditt skratt bakom mig när jag skriver detta Tack för allt du gav .

Farmor Ester f Palmgren Svensson änka efter prästen Carl Svensson .Ester var född 1876 och gifte sig med Carl 1905.Carl var född 1865.

Ester födde sex barn . I augusti 1906 föddes Astrid och efter ett och ett halvt år, i februari 1908 kom Bertil. Redan 18 månader senare föddes Rut, i oktober 1909. 1910 föddes Frideborg . Sedan blev det ett litet uppehåll ända till januari 1914 då Gunhild föddes, men redan i april 1915 föddes Harald

. Det hade säkert blivit ett halvt dussin barn till om inte Carl hade insjuknat. Han dog från sin unga familj i april 1916. Då var Ester bara 40 år och lille Harald hade inte fyllt ett år. Äldsta dottern Astrid var inte tio år fyllda .

Bilden ovan är tagen vid Carls begravning. Pappa, Bertil , har berättat att han fick ett förebud om sin fars död. Han såg två stjärnor vandra över himlavalvet. När dom två stjärnorna fick sällskap av en tredje stjärna förstod han, att pappa Carl var död. Denna känslighet för det oförklarliga hade pappa hela sitt liv . Han talade öppet om det. Även om det inte är förenligt med kyrkans tro förnekade han aldrig det övernaturliga . Jag vet att någon av systrarna också ägde denna förmågan.

Frideborg och Harald bildade familjer och har nu levande ättlingar.

"Kvar"" blev dom tre "flickorna" . Dom hade ett högt anseende och ett stort umgänge i den lilla byn Väckelsång där dom som äldre levde tillsammans. Sitt hem öppnade de för syskonen med familjer . Det var den fasta punkten där vi träffades om umgicks Varje gång vi träffades skulle vi sjunga, oftast gamla psalmer . Alla sjöng fast ofta hellre än bra. Det Astrid som spelade på tramporgeln .Släpigt trycktes tonerna fram . Men oj vad det var härligt och vilken gemenskap och kärlek . Jag älskade att vara i Väckelsång.

Astrid , storasyster , lite bestämmande . Hon var nog den enda i världen som pappa , Bertil, rättade sig efter . Det Astrid tyckte var rätt. Astrid var väldigt stolt över pappa . Jag minns vid hans kyrkoherde installation hur Astrid, klädd i vacker värensdräkt, lyste av stolthet.Hon intog prästfruns roll Jag minns också att mor bara tyckte att det var så rörande.

Rut den självuppoffrande skuggan . Hon jobbade som mentalsköterska . Hon hade ingen egen lägenhet förrän hon blev pensionär . Under sitt yrkesverksamma liv bodde hon i ett personalrum . Ett rum med kokplatta och gemensam toalett i korridorenoch bara kallt vatten. Rut valde detta . Hon kostade inte på sig själv något extra . Hon tänkte alltid på sina syskon och syskonbarn ekonomiskt med framför allt genom arbete och bön . Rut var varmt kristen, kanske den av syskonen som mest levde som en kristen människa. Jag bodde hos Rut i hennes enrummare då jag praktiserade i Växjö . Vi kom varandra nära då . Fjärde advent 2002 hälsade jag på Rut för sista gången . Då var hon inte vid medvetande . Julafton det året slutade hennes hjärta att slå.

Lilla Gunhild,det var hon som lekte med oss alla ,vi syskonbarn älskade henne . Oj vad vi kunde skratta tillsammans med henne . Hon var så glad och pratsam.

1986 dog lillebror Harald sen var det äldsta syster Astrids tur att gå 1989.Sen lillasyster Gunhild 1992 Därefter näst äldste ,Bertil , 2000. Julafton 2002 Rut och sist Frideborg 2003

Nu är syskonskaran samlad igen . Det trodde dom på allihop.

Detta är Södralund i Väckelsång.

.Hit flyttade min farmor ,Ester Svensson f. Palmgren, 1916 efter det att hon blivit änka efter prästen Carl Svensson. Detta kortet är taget 1923 . Stugan är borta sen länge . Den revs för att ge plats åt modernare byggnare.På bilden syns farmor Ester till vänster. Jag var ofta och hälsade på i Södralund men någon närmare kontakt med farmor minns jag inte . Jag upplevde henne lite skrämmande. Hon hade höns och kaniner och hon spelade på sin tramporgel och sjöng läsarsånger. Farmor hade haft ett slitsamt liv sedan hon blev änka .Skillnaden mellan att vara omhuldad prästdotter ,med elva syskon, i Dädesjö till att bli en fattig änka med sex barn att försörja var stor.Farmor hade alltså sex barn, tre av den bildade familj . Tre döttrar blev "över". De kallades för "flickorna"hela sina liv och var mina älskade fastrar .

Bertil Svensson , min pappa, född 1908 död 2000. Präst i Torpa Sunnebo och senare i Loshult i Göinge. Pappa var en kvinnotjusare som trots sin styrka kunde verka hjälplös. Han var en karismatisk ledare och en god talare. Han behövde bara öppna munnen så trillade "pärlor" ut. Han var både allvarlig och skämtsam och kunde få den mest triviala saken att bli komisk. Han hade en stor lyrisk ådra, som jag subjektivt tyckte påminna om Frödings. Han var aldrig sarkastisk utan hade alltid stor respekt för sina medmänniskor. Skämten och ironin tilldelade han sig själv.

Så här skrev han som student ca 1936:

Jag sporde frågande om livets dunkla mening

och frågan obesvarad ljuder än idag.

Är livet endast en själens skärseldsrening,

ett tragiskt drama till gudarnas behag?

Dock,kanske det finnes,

när dödstimman hinnes

ett svar för en irrande själ som jag.

Ja, livet är en väg över steniga backar,

en öken med brännande sol och glödhet sand,

en mödosam väg med nerböjda nackar

en skimrande dröm om ett sällare land.

Men tiden förinner

och livet försvinner

och glädjen åt sorgen räcker sin hand .

Det här skrev han också 1985:

I Sölvesborgs kyrkas urgamla kor

står Joakim målad i taket.

Bredvid honom jungfru Marias mor

går glad uti himlagemaken

Mång tusende ögon i hundratals år

har Joakim skådat och Anna

men nu hos oss levande båda står

betagande ,glada och granna.

Detta är min (KickiAalbus) pappa . Prästen Bertil Svensson född 1908 i Väckelsång och död i Lund 2000
Det står beskrivnig om honom i "Herdaminnen" men författaren till den kände aldrig pappa .

Pappa hade ett stort socialt engagemang.Det delade han med sin hustru. Dom var alltid överens om att ha "öppet hus"för alla behövande.

Pappa var en stor naturälskare och skulle egentligen blivit botaniker om inte prästarvet pockat på. Alla anfäder hade ju varit präster så långt tillbaka som till 1500- talet. Som äldsta barn av sex faderlösa syskon var han den ende som fick studera och han kände ett ansvar för sin mors önskan att bli präst. Pappa har dokumentera i (Växjö stifts hembygdskalender)om sina slitsamma studieår i Växjö. Han fick då bland annat äta på nåder hos rika familjer vilka turades om att ta emot fattiga ungdomar.Kanske var det lite av detta han ville ge tillbaka då han själv fick status i samhället.

Pappa var naturbarn både bokstavlikt och andligt . Han glömde tid och rum för en vacker blomma eller en soluppgång . Han var aldrig sams med klockan och bestämda tider och rutiner var av ondo. Nej ,en fri vandringsman var han . Han hustru som därimot höll på fasta rutiner och tider fick ner honom på jorden, och väl var det, annars hade han aldrig kommit i tid .Tyvärr hände det mer än en gång att han kom för sent . På den tiden fanns ju inga mobiltelefoner och jag minns mors skam när prästen inte infann sig i tid. Han berättade,med glimt i ögat,att han en gång kommit mycket för tidigt så det räckte hela livet. Han föddes nämligen tre veckor före utsatt tid.

Pappa var aldrig rädd för att"hugga i"eller"få skit under naglarna" .Jag vill citera ur tiningen Norra skåne " Vem är han ? en odallman eller en konstnär ?han kan vara vem som helst men han ser gemytlig ut.Prästen Svensson kom sågs hördes och segrade. Väderbiten och frisk med skinnjacka , blåbyxor och de silverstänka lockarna lekande under baskern slår han sig ner vid stockelds brasan.Det är allvarstyngda människor som kämpat dag efter dag på sjön Möckeln och förlorat.Man hade en förutfattad mening om prästeskapet , de står inte pall för grovjobb och sjögång. Men det var innan man träffade prästen i Loshult."

Pappa hjälpte till att dragga under tre veckor efter en liten pojke som drunknat i sjön Möckeln.

När en gammal skola skulle riva för att återuppbyggas på annan plats till sockenstuga var pappa där med släggan och hjälpte till. Ett annat tillfälle. Ingen i byn vågade sig upp i kyrktornet ,på utsidan, vilket är förståligt, men vem klättrade upp ? Jo prästen så klart.

En sen kväll kom en förskräckt man till prästgården . Han ögon var som klot i ansiktet och han var övertygad om att en person varit skendöd vid jordfästningen ."Hur kan du komma på sådana tankar? sa pappa ."Jag hör ju hur det bankar på kistlocket" skrek mannen. Pappa tog en ficklampa och vandrad, ensam , den rädde mannen stod skälvande kvar i prästgårdeshallen, till kyrkogården. Vad hade hänt ? Jo, tre små kaninungar hade fallit ner i graven och i sina försök att komma upp hoppade dom på kistlocket .Så var det med det.

Kyrkvaktmästaren i Torpa var begiven på öl . Han var fullt övertygad om att det spökade i kyrkan .Pappa trodde det berodde på ölen men vaktmästaren gav sig inte så pappa följde med honom.Då såg de hur de stora mässingsljuskronorna sakta sjönk ner för att ögonblicket efter långsamt hissas upp.Jo, visst spökade det . Men pappa ville gå till botten (eller toppen) med det så han klättrade upp i kyrktornet.Och vad fann han?En katt som gick balansgång på ljuskronans kedja och på så sätt åstadkomm spökerierna.

Detta är gården till Prennegatan 17 i Lund.

Min pappa prästen Bertil Svensson född 1908 i Väckelsång och som var präst i Torpa och sedan Loshult . Han flyttade 1974 hit till Lund. Hans stora intresse för för växter har alla hans trädgårda vittnat om och när han pensionerades satte han igång att anlägga en oas mitt i Lund.

Människor som kom dit häpnade över den blomprakt som doldes bakom planket

Detta är Prennegaten 17 i Lund . Kicki Aalbus morfarsfar polisen Hans Lemos köpte denna fastigheten 1905 tillsammans med sin hustru Anna f Lundin . Området där Prennegatan finns kallades då för"Nöden " därför att det var nöd och fattigdom och många utslagna familjer bodde här .Myndigheterna ville ha dit "vanligt" folk och gärna dom med pondus därför flyttade mormorsfar till området.

Mina föräldrar Anna-Greta f. Gröhn/Lemos och Bertil Svensson bosatte sig i fastigheten 1974 .

Mor Anna-Greta hyrde ut "pyttesmå" lägenheter till studenter .Hon trivdes så bra med alla sina hyresgäster och dom blev som en familj. Hyran var minimal . Det lilla hon fick in la hon ut på fika till sin ungdomar . Många är de studenter , nu stadgade tjänstemän, som kan vittna om den roliga tiden på Prennegatan 17 i Lund. År 2004 sålde vi fastighetn . Den hade då varit i våra ägor i nästan 100 år .