Detta är min (KickiAalbus) pappa . Prästen Bertil Svensson född 1908 i Väckelsång och död i Lund 2000
Det står beskrivnig om honom i "Herdaminnen" men författaren till den kände aldrig pappa .

Pappa hade ett stort socialt engagemang.Det delade han med sin hustru. Dom var alltid överens om att ha "öppet hus"för alla behövande.

Pappa var en stor naturälskare och skulle egentligen blivit botaniker om inte prästarvet pockat på. Alla anfäder hade ju varit präster så långt tillbaka som till 1500- talet. Som äldsta barn av sex faderlösa syskon var han den ende som fick studera och han kände ett ansvar för sin mors önskan att bli präst. Pappa har dokumentera i (Växjö stifts hembygdskalender)om sina slitsamma studieår i Växjö. Han fick då bland annat äta på nåder hos rika familjer vilka turades om att ta emot fattiga ungdomar.Kanske var det lite av detta han ville ge tillbaka då han själv fick status i samhället.

Pappa var naturbarn både bokstavlikt och andligt . Han glömde tid och rum för en vacker blomma eller en soluppgång . Han var aldrig sams med klockan och bestämda tider och rutiner var av ondo. Nej ,en fri vandringsman var han . Han hustru som därimot höll på fasta rutiner och tider fick ner honom på jorden, och väl var det, annars hade han aldrig kommit i tid .Tyvärr hände det mer än en gång att han kom för sent . På den tiden fanns ju inga mobiltelefoner och jag minns mors skam när prästen inte infann sig i tid. Han berättade,med glimt i ögat,att han en gång kommit mycket för tidigt så det räckte hela livet. Han föddes nämligen tre veckor före utsatt tid.

Pappa var aldrig rädd för att"hugga i"eller"få skit under naglarna" .Jag vill citera ur tiningen Norra skåne " Vem är han ? en odallman eller en konstnär ?han kan vara vem som helst men han ser gemytlig ut.Prästen Svensson kom sågs hördes och segrade. Väderbiten och frisk med skinnjacka , blåbyxor och de silverstänka lockarna lekande under baskern slår han sig ner vid stockelds brasan.Det är allvarstyngda människor som kämpat dag efter dag på sjön Möckeln och förlorat.Man hade en förutfattad mening om prästeskapet , de står inte pall för grovjobb och sjögång. Men det var innan man träffade prästen i Loshult."

Pappa hjälpte till att dragga under tre veckor efter en liten pojke som drunknat i sjön Möckeln.

När en gammal skola skulle riva för att återuppbyggas på annan plats till sockenstuga var pappa där med släggan och hjälpte till. Ett annat tillfälle. Ingen i byn vågade sig upp i kyrktornet ,på utsidan, vilket är förståligt, men vem klättrade upp ? Jo prästen så klart.

En sen kväll kom en förskräckt man till prästgården . Han ögon var som klot i ansiktet och han var övertygad om att en person varit skendöd vid jordfästningen ."Hur kan du komma på sådana tankar? sa pappa ."Jag hör ju hur det bankar på kistlocket" skrek mannen. Pappa tog en ficklampa och vandrad, ensam , den rädde mannen stod skälvande kvar i prästgårdeshallen, till kyrkogården. Vad hade hänt ? Jo, tre små kaninungar hade fallit ner i graven och i sina försök att komma upp hoppade dom på kistlocket .Så var det med det.

Kyrkvaktmästaren i Torpa var begiven på öl . Han var fullt övertygad om att det spökade i kyrkan .Pappa trodde det berodde på ölen men vaktmästaren gav sig inte så pappa följde med honom.Då såg de hur de stora mässingsljuskronorna sakta sjönk ner för att ögonblicket efter långsamt hissas upp.Jo, visst spökade det . Men pappa ville gå till botten (eller toppen) med det så han klättrade upp i kyrktornet.Och vad fann han?En katt som gick balansgång på ljuskronans kedja och på så sätt åstadkomm spökerierna.

Detta är gården till Prennegatan 17 i Lund.

Min pappa prästen Bertil Svensson född 1908 i Väckelsång och som var präst i Torpa och sedan Loshult . Han flyttade 1974 hit till Lund. Hans stora intresse för för växter har alla hans trädgårda vittnat om och när han pensionerades satte han igång att anlägga en oas mitt i Lund.

Människor som kom dit häpnade över den blomprakt som doldes bakom planket

Detta är Prennegaten 17 i Lund . Kicki Aalbus morfarsfar polisen Hans Lemos köpte denna fastigheten 1905 tillsammans med sin hustru Anna f Lundin . Området där Prennegatan finns kallades då för"Nöden " därför att det var nöd och fattigdom och många utslagna familjer bodde här .Myndigheterna ville ha dit "vanligt" folk och gärna dom med pondus därför flyttade mormorsfar till området.

Mina föräldrar Anna-Greta f. Gröhn/Lemos och Bertil Svensson bosatte sig i fastigheten 1974 .

Mor Anna-Greta hyrde ut "pyttesmå" lägenheter till studenter .Hon trivdes så bra med alla sina hyresgäster och dom blev som en familj. Hyran var minimal . Det lilla hon fick in la hon ut på fika till sin ungdomar . Många är de studenter , nu stadgade tjänstemän, som kan vittna om den roliga tiden på Prennegatan 17 i Lund. År 2004 sålde vi fastighetn . Den hade då varit i våra ägor i nästan 100 år .