torsdag 11 februari 2010

Farmor Ester f Palmgren Svensson änka efter prästen Carl Svensson .Ester var född 1876 och gifte sig med Carl 1905.Carl var född 1865.
Ester födde sex barn . I augusti 1906 föddes Astrid och efter ett och ett halvt år, i februari 1908 kom Bertil. Redan 18 månader senare föddes Rut, i oktober 1909. 1910 föddes Frideborg . Sedan blev det ett litet uppehåll ända till januari 1914 då Gunhild föddes, men redan i april 1915 föddes Harald
. Det hade säkert blivit ett halvt dussin barn till om inte Carl hade insjuknat. Han dog från sin unga familj i april 1916. Då var Ester bara 40 år och lille Harald hade inte fyllt ett år. Äldsta dottern Astrid var inte tio år fyllda .
Bilden ovan är tagen vid Carls begravning. Pappa, Bertil , har berättat att han fick ett förebud om sin fars död. Han såg två stjärnor vandra över himlavalvet. När dom två stjärnorna fick sällskap av en tredje stjärna förstod han, att pappa Carl var död. Denna känslighet för det oförklarliga hade pappa hela sitt liv . Han talade öppet om det. Även om det inte är förenligt med kyrkans tro förnekade han aldrig det övernaturliga . Jag vet att någon av systrarna också ägde denna förmågan.
Frideborg och Harald bildade familjer och har nu levande ättlingar.
"Kvar"" blev dom tre "flickorna" . Dom hade ett högt anseende och ett stort umgänge i den lilla byn Väckelsång där dom som äldre levde tillsammans. Sitt hem öppnade de för syskonen med familjer . Det var den fasta punkten där vi träffades om umgicks Varje gång vi träffades skulle vi sjunga, oftast gamla psalmer . Alla sjöng fast ofta hellre än bra. Det Astrid som spelade på tramporgeln .Släpigt trycktes tonerna fram . Men oj vad det var härligt och vilken gemenskap och kärlek . Jag älskade att vara i Väckelsång.
Astrid , storasyster , lite bestämmande . Hon var nog den enda i världen som pappa , Bertil, rättade sig efter . Det Astrid tyckte var rätt. Astrid var väldigt stolt över pappa . Jag minns vid hans kyrkoherde installation hur Astrid, klädd i vacker värensdräkt, lyste av stolthet.Hon intog prästfruns roll Jag minns också att mor bara tyckte att det var så rörande.
Rut den självuppoffrande skuggan . Hon jobbade som mentalsköterska . Hon hade ingen egen lägenhet förrän hon blev pensionär . Under sitt yrkesverksamma liv bodde hon i ett personalrum . Ett rum med kokplatta och gemensam toalett i korridorenoch bara kallt vatten. Rut valde detta . Hon kostade inte på sig själv något extra . Hon tänkte alltid på sina syskon och syskonbarn ekonomiskt med framför allt genom arbete och bön . Rut var varmt kristen, kanske den av syskonen som mest levde som en kristen människa. Jag bodde hos Rut i hennes enrummare då jag praktiserade i Växjö . Vi kom varandra nära då . Fjärde advent 2002 hälsade jag på Rut för sista gången . Då var hon inte vid medvetande . Julafton det året slutade hennes hjärta att slå.
Lilla Gunhild,det var hon som lekte med oss alla ,vi syskonbarn älskade henne . Oj vad vi kunde skratta tillsammans med henne . Hon var så glad och pratsam.
1986 dog lillebror Harald sen var det äldsta syster Astrids tur att gå 1989.Sen lillasyster Gunhild 1992 Därefter näst äldste ,Bertil , 2000. Julafton 2002 Rut och sist Frideborg 2003
Nu är syskonskaran samlad igen . Det trodde dom på allihop.

söndag 7 februari 2010

Detta är Södralund i Väckelsång.
.Hit flyttade min farmor ,Ester Svensson f. Palmgren, 1916 efter det att hon blivit änka efter prästen Carl Svensson. Detta kortet är taget 1923 . Stugan är borta sen länge . Den revs för att ge plats åt modernare byggnare.På bilden syns farmor Ester till vänster. Jag var ofta och hälsade på i Södralund men någon närmare kontakt med farmor minns jag inte . Jag upplevde henne lite skrämmande. Hon hade höns och kaniner och hon spelade på sin tramporgel och sjöng läsarsånger. Farmor hade haft ett slitsamt liv sedan hon blev änka .Skillnaden mellan att vara omhuldad prästdotter ,med elva syskon, i Dädesjö till att bli en fattig änka med sex barn att försörja var stor.Farmor hade alltså sex barn, tre av den bildade familj . Tre döttrar blev "över". De kallades för "flickorna"hela sina liv och var mina älskade fastrar .

torsdag 4 februari 2010

Bertil Svensson , min pappa, född 1908 död 2000. Präst i Torpa Sunnebo och senare i Loshult i Göinge. Pappa var en kvinnotjusare som trots sin styrka kunde verka hjälplös. Han var en karismatisk ledare och en god talare. Han behövde bara öppna munnen så trillade "pärlor" ut. Han var både allvarlig och skämtsam och kunde få den mest triviala saken att bli komisk. Han hade en stor lyrisk ådra, som jag subjektivt tyckte påminna om Frödings. Han var aldrig sarkastisk utan hade alltid stor respekt för sina medmänniskor. Skämten och ironin tilldelade han sig själv.

Så här skrev han som student ca 1936:

Jag sporde frågande om livets dunkla mening

och frågan obesvarad ljuder än idag.

Är livet endast en själens skärseldsrening,

ett tragiskt drama till gudarnas behag?

Dock,kanske det finnes,

när dödstimman hinnes

ett svar för en irrande själ som jag.

Ja, livet är en väg över steniga backar,

en öken med brännande sol och glödhet sand,

en mödosam väg med nerböjda nackar

en skimrande dröm om ett sällare land.

Men tiden förinner

och livet försvinner

och glädjen åt sorgen räcker sin hand .

Det här skrev han också 1985:

I Sölvesborgs kyrkas urgamla kor

står Joakim målad i taket.

Bredvid honom jungfru Marias mor

går glad uti himlagemaken

Mång tusende ögon i hundratals år

har Joakim skådat och Anna

men nu hos oss levande båda står

betagande ,glada och granna.