 |
| Ester och Carl Svensson |
Jag kände aldrig min farfar. Han var en svart gravsten med ett högt kors på Väckelsångs kyrkogård. Han var också ett stramt porträtt på farmors vägg. När jag som vuxen tittade närmare på porträttet såg jag en mycket stilig och attraktiv man. När jag senare fick hans brev till farmor i min hand, upptäckte jag en romantisk ömsint man som älskade sin lilla Ester över allt annat.
Farfar Carl Svensson föddes 1865 i Dädesjö församling. Han kände alltså alla ungdomarna i Dädesjö prästgård (de var tolv stycken syskon där). Men mest hade han fäst sig vi Ester, den näst äldsta dottern i familjen Palmgren. Carl studerade till präst i Uppsala och kunde av förståeliga skäl inte komma till Dädesjö så ofta. Från 1895 har jag det första brevet som börjar lite trevande "Ester Susanna gratuleras på namnsdagen" och är underskrivet med" en vän".
Jag tänker på farmor Ester. Jag minns henne som en barsk kvinna som vi alla hade respekt för. Hon föddes 1876 i Lidhult men flyttade med sina föräldrar och syskon till Dädesjö. Tycke uppstod mellan Carl och Ester 1895. Då var Ester 19 år. Vad tänkte hon? Vad gjorde hon de åren fram till bröllopet? Ja inte fick hon som ungdomar nuförtiden, ge sig ut i världen, nej, Ester skulle fostras till en god prästfru. Lära sig "etikett och god ton" få social kompetens, hon måste kunna väva, sy och brodera och förbereda sin hemgift. Hon måste kunna laga mat, baka, sylta, safta göra olika inläggningar. Ja allt i ett hem förekommande uppgifter. Jag kan föreställa mig att hon gick omkring i sitt barndoms hem och väntade och längtade. Jag kan anta, av svaren i ett av Carls brev, att Ester oroade sig för alla frestelser som Carl utsattes för i Uppsala. Han svarade henne med att bedyra sin kärlek och trofasthet. Att hon inte skulle vara orolig utan att han älskade henne precis som hon var. Jag vet att farmor velat studera till lärarinna. Men det var "bortkastade pengar" ansåg hennes far. Ester skulle ju först och främst bli en god prästfru. Ibland måste Ester, på sin fars order, vara organist i kyrkan.
Det känns väldigt privat och nästan lite förbjudet att läsa breven som Carl, med all sin kärlek, skrev till Ester. I ett brev skriver han och fråga vilken dag i veckan som hon kan hämta posten så breven inte kommer i orätta händer. 1896 skriver Carl "snällaste Ester" 1897 är det "snälla lilla Ester "sen avancerar han till "min älskade Ester" eller "käraste lilla Ester" och i de siste breven heter det "min egen lilla älskling. Ju mer jag läser i breven desto mer utkristalliserar sig en omtänksam och icke dominant man. Han tänker på alla Esters syskon. Han träffa de som flyttat för att arbeta i Stockholm. Han bekymrar sig om Esters bröder som läser på läroverk i Växjö. Vid denna tiden, sekelskiftet 1800 -1900, hade ju kvinnor ingen talan. De var ju under mannens förmyndarskap men jag uppfattar Carl som väldigt modern och demokratisk. Han skriver på ett ställe om sina planer för framtiden men avslutar såhär: "jag hoppas att du gillar dem, men skulle du inte det, tänker jag inte ett ögonblick längre på dem". 1899 prästvigt Carl. Han skriver: "24 och 25 maj blir slutproven och examen blir sålunda den 25 maj och jag kan ej prästvigas förrän den 4 juni. Varthän jag sen blir skickad vet jag inte." Ja som så kallad vice pastor blev Carl placerad på många platser i Småland innan han fick en fast tjänst och att de då äntligen fick gifta sig.
Farfar Carl Svensson föddes 1865 i Dädesjö församling. Han kände alltså alla ungdomarna i Dädesjö prästgård (de var tolv stycken syskon där). Men mest hade han fäst sig vi Ester, den näst äldsta dottern i familjen Palmgren. Carl studerade till präst i Uppsala och kunde av förståeliga skäl inte komma till Dädesjö så ofta. Från 1895 har jag det första brevet som börjar lite trevande "Ester Susanna gratuleras på namnsdagen" och är underskrivet med" en vän".
Jag tänker på farmor Ester. Jag minns henne som en barsk kvinna som vi alla hade respekt för. Hon föddes 1876 i Lidhult men flyttade med sina föräldrar och syskon till Dädesjö. Tycke uppstod mellan Carl och Ester 1895. Då var Ester 19 år. Vad tänkte hon? Vad gjorde hon de åren fram till bröllopet? Ja inte fick hon som ungdomar nuförtiden, ge sig ut i världen, nej, Ester skulle fostras till en god prästfru. Lära sig "etikett och god ton" få social kompetens, hon måste kunna väva, sy och brodera och förbereda sin hemgift. Hon måste kunna laga mat, baka, sylta, safta göra olika inläggningar. Ja allt i ett hem förekommande uppgifter. Jag kan föreställa mig att hon gick omkring i sitt barndoms hem och väntade och längtade. Jag kan anta, av svaren i ett av Carls brev, att Ester oroade sig för alla frestelser som Carl utsattes för i Uppsala. Han svarade henne med att bedyra sin kärlek och trofasthet. Att hon inte skulle vara orolig utan att han älskade henne precis som hon var. Jag vet att farmor velat studera till lärarinna. Men det var "bortkastade pengar" ansåg hennes far. Ester skulle ju först och främst bli en god prästfru. Ibland måste Ester, på sin fars order, vara organist i kyrkan.
Det känns väldigt privat och nästan lite förbjudet att läsa breven som Carl, med all sin kärlek, skrev till Ester. I ett brev skriver han och fråga vilken dag i veckan som hon kan hämta posten så breven inte kommer i orätta händer. 1896 skriver Carl "snällaste Ester" 1897 är det "snälla lilla Ester "sen avancerar han till "min älskade Ester" eller "käraste lilla Ester" och i de siste breven heter det "min egen lilla älskling. Ju mer jag läser i breven desto mer utkristalliserar sig en omtänksam och icke dominant man. Han tänker på alla Esters syskon. Han träffa de som flyttat för att arbeta i Stockholm. Han bekymrar sig om Esters bröder som läser på läroverk i Växjö. Vid denna tiden, sekelskiftet 1800 -1900, hade ju kvinnor ingen talan. De var ju under mannens förmyndarskap men jag uppfattar Carl som väldigt modern och demokratisk. Han skriver på ett ställe om sina planer för framtiden men avslutar såhär: "jag hoppas att du gillar dem, men skulle du inte det, tänker jag inte ett ögonblick längre på dem". 1899 prästvigt Carl. Han skriver: "24 och 25 maj blir slutproven och examen blir sålunda den 25 maj och jag kan ej prästvigas förrän den 4 juni. Varthän jag sen blir skickad vet jag inte." Ja som så kallad vice pastor blev Carl placerad på många platser i Småland innan han fick en fast tjänst och att de då äntligen fick gifta sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar