Carl och Ester  var gifta i elva år . Under nio år väntade  och längtade dom efter familjeliv  När Carl dör var äldsta barnet 10 år och yngsta bara 1 år.
En fredag förmiddag blev Carl sjuk i svåra magplågor .På  tisdag kvällen var han död . Bukhinneinflammation.
Nu när Carl var död förändrade Esters liv .Vad skulle hon göra?  hur skulle hon klara sina sex barn .? Hennes oro och ängslad  blandades med outsäglig sorg och saknad .Det måste ha varit oerhört pressande för henne att från en ganska god ekonomi och en position i samhället bli helt utblottad och beroende av andra människors välvilja.
Ester var 41 år och stod helt utblottad . Som prästänka fick hon bo kvar ett år i komministerbostaden sen måste hon hitta ett annat hem till sig och sina barn.
.Det  fanns en liten stuga i Väckelsångs stationssamhälle den kostade 3500 kronor i inköp . Men var skulle Ester få fram så mycket pengar? Hon fick en liten pension till sig och sina barn 815 kronor om året. Det betalades ut i efterskott .Ester måste annonserade till auktion på möbler och husgeråd ja allt som gick att säljas såldes.
  Prästen i Väckelsång startade en insamling bland prästerna i Växjö stift .Församlingsborna samlad ihop gåvor både kontanter och in natura. Så en dag i april hade hon pengar i sin hand tack vare omtänksamma människor och hon och barnen kunde flytta in i Södralund.

Elva år och sex barn senare står dödsannonsen i tidningen. Carl dör  från sin älskade Ester och deras sex små barn .1906 hade familjen flyttat från Torskinge till Uråsa Väckelsång och komministerbostället Knapargården.
Carl var en omtyckt präst och Ester generös och godhjärtad prästfru .Ester slapp grovgörat ,det fanns pigor till det, utan hon kunde ägna sig år sina barn och åt församlingen.

Carl och Ester med barnen Astrid och Bertil samt två pigor