Detta är Sara Andersdotter född 1804 i Högaskruv Dädesjö.Hur gammal hon är på fotot är svårt att avgöra. Men hon är nog ganska ung tror jag . Se bara på hennes "getingmidja"Man kan ju bara fantisera om varför hon blev fotograferad.Var det kanske hennes fästman som ville ha ett foto av henne?Hennes fästman och sedermera make var Karl Danielsson som ägde gården Kroken i Dädesjö Småland. Eftersom Karl var bonde med egen går var han kanske välbärgad och kanske en modern man som ville ha ett kort på sin blivande fru. Det var väl inte så vanligt bland allmogen att låta fotografera sig?
Sara var väldigt ung då hon gifte sig med Karl Danielsson . Hon föddes 1804 och den 21 maj 1822 ingår hon äktenskap och redan i augusti samma år föds deras första barn . Därefter föder Sara i rask följd åtta barn varav två dör som spädbarn. 1835 föder hon dottern Kristina. Kristina blir så småningom mamma till min farfar. Alltså är Sara min ,Kicki Aalbus, farfars mormor.
Det skrivs om Sara att hon var mycket musikalisk och duktig på att väva och sy. Men jag undrar om hon kunde läsa och skriva? Hennes dotter Kristina ,min farfars moder kunde nämligen inte det. Kristina i sin tur var väldigt noga med att alla hennes barn , flickor som pojkar, skulle läsa och skriva

Frideborg född 1910 och dog 2003 och Harald född 1915 och dog 1986 bildade familjer . Frideborg fick fyra barn sju barnbarn och idag nio barnbarnsbarn . Av Frideborg har det blivit tjugo nya individer. Jag minns Frideborg som en glad och pratsam person . Hon var duktig på att berätta historier på ett fängslande sätt.Hade hon fått studera , vilket inte var henne förunnat, hade hon blivit en lysande pedagog. Jag upplevde aldrig avundsjuka eller missundsamhet att bara en av syskonen fick studera. Men hur Frideborg kände i sitt hjärta vet jag inte men jag tror mig veta att hon velat bli lärarinna.

Harald , lillebror i familjen, men störst av dom alla .Han var huvudet högre än sina syskon och ganska rund om magen. En mage som han alltid hade ont i. Harald var en fantastisk person alltid glad och "full i sjutton"han var pratsam och humoristisk.Jag upplevde honom så. Han hade väl sina mörka stunder som alla andra och hans hälsa var ju inte den bästa.

Harald arbetade som vårdare på S:t Sigfrids sjukhus i Växjö.

Han tog aldrig körkort men han körde moped. Jag har så starka minnen av hur Harald kom åkande på sin moped från Växjö till Torpa.

Harald älskade sin hustru Svea över allt . Så upplevde jag det iallafall. Han kunde nämligen aldrig sova över hos sin bror i Torpa nej hem till Svea måste han till varje pris. Tänk att sitta på dåtidens moped hela vägen mellan Torpa och Växjö!

Harald fick tre barn, fyra barnbarn och idag ett barnbarnsbarn.

Frideborg och Harald var barn till prästen Karl Svensson i Väckelsång och Ester f Palmgren

Detta är Astrid . Hon föddes 1906 och dog 1989. Astrid var äldsta barnet till Carl Svensson och Ester f. Palmgren . Hon var också älskad faster/moster till oss kusiner. Astrid var nog präglad av de svåra omständighetern som det innebar att bli faderlös vid 10 års ålder. Det förväntades nog av henne att hon skulle hjälpa sin mamma med alla småsyskonen. Kanske hon också fick vara ett stöd för mamma Ester i hennes svåra situation. Astrid var alltid omhändertagande och mån om sina syskon och syskonbarn . Hon kunde vara dominant och bestämd. Det hade hon ju fått lära sig från tidig ålder att vara. Jag minns att Astrid var den enda personen som min pappa , hennes bror , lyssnade på . Det Astrid sagt var rätt och riktigt. Astrid hade aldrig något eget hem . Hon delade bostad med sin mamma Ester och med sin syster Gunhild. Under olika perioder i sitt liv arbetade Astrid i familjer som hushållerska (eller piga )
Astrid var min fadder och jag upplevde att jag hade en särskild plats i hennes hjärta. Hon var alltid så mån om mig och ville mitt bästa.

Nu är de tre "flickorna Svensson borta" tomheten är fortfarande stor efter dom . Men deras röster och deras olika egenheter lever glasklart kvar i minnet. Jag kan när jag vill plocka fram deras skratt.

2003 på senvintern städade vi ut det sista från våra älskade fastrar . Jag upplevde det särskilt rörande då vi tömde deras så kallade "brudkista. Där låg de blankmaglade, med handbroderade monogram, de lakan ,handdukar ,örngott som under en livtid väntat på ett familjeliv.