tisdag 18 november 2014

Carl och Ester  var gifta i elva år . Under nio år väntade  och längtade dom efter familjeliv  När Carl dör var äldsta barnet 10 år och yngsta bara 1 år.
En fredag förmiddag blev Carl sjuk i svåra magplågor .På  tisdag kvällen var han död . Bukhinneinflammation.
Nu när Carl var död förändrade Esters liv .Vad skulle hon göra?  hur skulle hon klara sina sex barn .? Hennes oro och ängslad  blandades med outsäglig sorg och saknad .Det måste ha varit oerhört pressande för henne att från en ganska god ekonomi och en position i samhället bli helt utblottad och beroende av andra människors välvilja.
Ester var 41 år och stod helt utblottad . Som prästänka fick hon bo kvar ett år i komministerbostaden sen måste hon hitta ett annat hem till sig och sina barn.
.Det  fanns en liten stuga i Väckelsångs stationssamhälle den kostade 3500 kronor i inköp . Men var skulle Ester få fram så mycket pengar? Hon fick en liten pension till sig och sina barn 815 kronor om året. Det betalades ut i efterskott .Ester måste annonserade till auktion på möbler och husgeråd ja allt som gick att säljas såldes.
  Prästen i Väckelsång startade en insamling bland prästerna i Växjö stift .Församlingsborna samlad ihop gåvor både kontanter och in natura. Så en dag i april hade hon pengar i sin hand tack vare omtänksamma människor och hon och barnen kunde flytta in i Södralund.

måndag 10 november 2014

Elva år och sex barn senare står dödsannonsen i tidningen. Carl dör  från sin älskade Ester och deras sex små barn .1906 hade familjen flyttat från Torskinge till Uråsa Väckelsång och komministerbostället Knapargården.
Carl var en omtyckt präst och Ester generös och godhjärtad prästfru .Ester slapp grovgörat ,det fanns pigor till det, utan hon kunde ägna sig år sina barn och åt församlingen.
Carl och Ester med barnen Astrid och Bertil samt två pigor
 
 

onsdag 29 oktober 2014

Härmed inbjudes DU till vigselakten mellan Ester och Carl .Detta är orginalet på ett inbjudningskort från 1905.
Nu började en hektisk tid av förberedelser inför bröllopet. Alla inbjudningarna skall skickas ut. klänningen sys och maten förberedas.
Matsedeln är också ett original handskrivet av Maria Palmgren 1905. Tanken svindlar, att jag håller i det pappersarket som min farmorsmor en gång skrivit på. Då hon,  med en mors kärlek. förberedde sin dotters bröllop,
Jag vet ju inte hur bröllopet gick till men jag kan med fantasins hjälp föreställa mig det.
Ester ung och vacker i sin fina klänning och brudbuketten med rosa och gula rosor. Stilige Carl i sin prästkostym. Esters far förättade vigseln och alla Esters och Carls syskon var samlade.
En svag vind rasslade i Dädesjö prästgårds stora ekar. Solen sken från en klarblå himmel. Tårar av rörelse fanns i Esters ögon, hon tittar lite blygt ner .Jag utgår från att Esters far höll ett långt förmaningstal medan den godhjärtade mamma Maria  innerligt önskade all lycka och välgång.
I det sista brevet som Carl skrev till Ester före bröllopet 21 juli1905 skriver han såhär Huru egendomligt är det att det nu är slut med vårt gamla liv, och att det nu för oss börjar ett nytt .Bättre blir det på alla sätt det är ju vår vissa förhoppning .Adjö nu min älskade många kyssar från din egen Carl.

Forts farfar Carl

Farfar Carl Svensson blev vice pastor på flera orter i Småland .Man kan läsa i hans brev, att han var bekymrad över att han inte fick någon komministertjänst .J ag vet inte om han hade dåligt självförtroende.Han var ju en enkel bondson och han tvivlar ofta på att han skulle få en komministertjänst och skriver om andra präster som han tycker  är mer meriterade."Ack om jag kunde få ett eget ställe så att jag hade dig ständigt hos mig och sluppit detta sökande och missräknande. Men herren hjälper väl även oss i sinom tid" 1901 var han i Hinneryd.I ett brev därifrån skriver han "Men det är ett annat ställe ledigt,om vilket du kan säga vad du tycker"Han tänkte söka till sjömanskyrkan i Kiel och berättar för Ester" att man kan få 4000 kronor i lön per år" .Men av det blev det inget .Han kom aldrig till Tyskland. Han kom till Södra Hestra som vice pastor.
När jag läser Carls brev  känns det inte som om det är mer än hundra år sen de skrevs.Nej de kunde skrivits idag .Samma kärlek och längtan då som nu. Det är ingen skillnad på förväntningar och planeringarna på framtiden .Jag bli så berörd .Jag sörjer att jag aldrig fick lära känna denna undebare ödmjuke man .
När jag tänker på farmor Ester är hon en åldrande kvinna . I breven är hon en ung och ljuv flicka som förbereder sig för ett långt liv med Carl.
Carl oroade sig för sin dåliga ekonomi Han har studieskulder och nu måste han också låna pengar för att sätta bo. "Jag kan nog få låna 700 kronor " skriver han i ett brev till Ester.
Så fick då Carl tjänst i Torskiinge och de kunde börja att planera för sitt framtida liv.
Dom planera förlovningen till den 18 april på Esters 29 års dag
Carl skriver och berättar hur där ser ut i prästgården och vilka möbler de behöver .Men han skriver också att han inte vill göra något där förrän Ester är med  så de tillsammans kan bestämma hur de vill ha det i sitt hem.
.
Lyckan är fullkomlig  Carl skriver" ringen på mitt finger och ditt porträtt på  bordet framför mig påminner mig om min älskade fästmö. Och snart är tiden inne då jag få ha dig ständigt hos mig.

 

söndag 19 oktober 2014

Farfar


Ester och Carl Svensson
 

Jag kände aldrig min farfar. Han var en svart gravsten med ett högt kors på Väckelsångs kyrkogård. Han var också ett stramt porträtt på farmors vägg. När jag som vuxen tittade närmare på porträttet såg jag en mycket stilig och attraktiv man. När jag senare fick hans brev till farmor i min hand, upptäckte jag en romantisk ömsint man som älskade sin lilla Ester över allt annat.
Farfar Carl Svensson föddes 1865 i Dädesjö församling. Han kände alltså alla ungdomarna i Dädesjö prästgård (de var tolv stycken syskon där). Men mest hade han fäst sig vi Ester, den näst äldsta dottern i familjen Palmgren. Carl studerade till präst i Uppsala och kunde av förståeliga skäl inte komma till Dädesjö så ofta. Från 1895 har jag det första brevet som börjar lite trevande "Ester Susanna gratuleras på namnsdagen" och är underskrivet med" en vän".
Jag tänker på farmor Ester. Jag minns henne som en barsk kvinna som vi alla hade respekt för. Hon föddes 1876 i Lidhult men flyttade med sina föräldrar och syskon till Dädesjö. Tycke uppstod mellan Carl och Ester 1895. Då var Ester 19 år. Vad tänkte hon? Vad gjorde hon de åren fram till bröllopet? Ja inte fick hon som ungdomar nuförtiden, ge sig ut i världen, nej, Ester skulle fostras till en god prästfru. Lära sig "etikett och god ton" få social kompetens, hon måste kunna väva, sy och brodera och förbereda sin hemgift. Hon måste kunna laga mat, baka, sylta, safta göra olika inläggningar. Ja allt i ett hem förekommande uppgifter. Jag kan föreställa mig att hon gick omkring i sitt barndoms hem och väntade och längtade. Jag kan anta, av svaren i ett av Carls brev, att Ester oroade sig för alla frestelser som Carl utsattes för i Uppsala. Han svarade henne med att bedyra sin kärlek och trofasthet. Att hon inte skulle vara orolig utan att han älskade henne precis som hon var. Jag vet att farmor velat studera till lärarinna. Men det var "bortkastade pengar" ansåg hennes far. Ester skulle ju först och främst bli en god prästfru. Ibland måste Ester, på sin fars order, vara organist i kyrkan.
Det känns väldigt privat och nästan lite förbjudet att läsa breven som Carl, med all sin kärlek, skrev till Ester. I ett brev skriver han och fråga vilken dag i veckan som hon kan hämta posten så breven inte kommer i orätta händer. 1896 skriver Carl "snällaste Ester" 1897 är det "snälla lilla Ester "sen avancerar han till "min älskade Ester" eller "käraste lilla Ester" och i de siste breven heter det "min egen lilla älskling. Ju mer jag läser i breven desto mer utkristalliserar sig en omtänksam och icke dominant man. Han tänker på alla Esters syskon. Han träffa de som flyttat för att arbeta i Stockholm. Han bekymrar sig om Esters bröder som läser på läroverk i Växjö. Vid denna tiden, sekelskiftet 1800 -1900, hade ju kvinnor ingen talan. De var ju under mannens förmyndarskap men jag uppfattar Carl som väldigt modern och demokratisk. Han skriver på ett ställe om sina planer för framtiden men avslutar såhär: "jag hoppas att du gillar dem, men skulle du inte det, tänker jag inte ett ögonblick längre på dem". 1899 prästvigt Carl. Han skriver: "24 och 25 maj blir slutproven och examen blir sålunda den 25 maj och jag kan ej prästvigas förrän den 4 juni. Varthän jag sen blir skickad vet jag inte." Ja som så kallad vice pastor blev Carl placerad på många platser i Småland innan han fick en fast tjänst och att de då äntligen fick gifta sig.