Ekerås

Detta är Ekerås Valborgs barndomshem .
 Huset finns fortfarande kvar djupt inne i den väglösa småländska skogen. Där fanns ingen el och vattnet hämtas i en brunn..Runt omkring stugan fanns mark som bestod av skogar och ängar men även av myrmark. På myren fanns ett "gungfly".Det är flytande tuvor som man kan hoppa på,Men trampade man vid sidan av tuvan sjönk man ner i myren och den var bottenlös(sa man)och då försvann man för tid och evigheter.På myren växte "guldet" alltså hjortron. På vissa ställen i Småland finns gott om dessa bär och Ekerås är ett sådant ställe. Ängarna var fulla av söta goda smultron. I skogen runt Ekerås fanns det älgar,rådjur,räv, mård,grävling,harar.Där fanna orre,tjäder,ugglor och allahanda småfåglar.Alla djuren samsades med varandra.Valborg hade bestämt att hennes skog skulle vara ett "Eden"en fristad för djuren.Här skulle djuren slippa skräcken för jagarens bössor. Ingen fick jaga på henne mark och skogen förvandlades till en "urskog" En spännande fantasieggand plats.Varje somma levde vi några händelserika och lärorika veckor i Valborgs stuga.

Valborg med en duva på huvudet. En typisk bild på Valborg som var en stor djurvän.Hennes älsklingsdjur var katten.  Vi hade vid något tillfälle hela sju katter som alla omhuldades av hela familjen  och särskilt av Valborg.Vi hade också en hund som sov i Valborgs säng varje natt.
Hon matade skator och kråkor för då skulle dom lämna fågelungarna ifred, trodde hon .Hon matade till och med husmusen .
Så nalkades "de gamlas dag" och syföreningsdamer skulle invadera prästgårdsköket .Kvällen före detta evenemang kom musen som vanligt. Under utfodringen samtalade Valborg med musen . Hon sa: Ikväll ska du få lite extra gott din stackare , för jag tänker släppa ni katten till dig i natt. I morgon kommer det hit massa damer och det är inte nyttigt varken för dej eller dom om du finns här då."Så släppde hon in katten och stängde köksdörren . Den musen syntes inte till mer.

Valborg 2

Valborg gav sig själv  titeln "prästens pia " Hon sa alltid så då hon svarade i telefonen eller när hon skulle presentera sig. Hon var inte någon "piga" hon var i allra högsta grad en familjemedlem. Och hon var lika rädd om prästfamiljen  som om det varit hennes egen familj.
I köket var hon envåldshärskare.Min mor kunde helt ängna sig år sin sociala prästfrugärningen, att ta hand om "folk". Valborg lagade mat, kokade tusentals koppa kaffe och henne vetebullar blev vida kända.Mor och Valborg kompleterade varandra och Valborg blev den syster som mor aldrig haft.
För oss barn var Valborg unik.Hon räckte till för oss prästabarn för alla bygdens ungar samt kusiner och fosterbarn.
Jag tror att Valborg kände sin betydelse  och ju mer åren gick desto mer  växte hon i sin roll som "prästens pia". Hon visst sitt värde och var stolt  över sin roll som "prästens pia". Utan henne hade prästgården rasat ihop..
 

16 oktober 1945

Den 16 oktober 1945 fyllde min mor Anna Greta 28 år.Jag var 2 månader och min bror 2 1/5 år .  Prästgården var full av folk som ville fira sin unga söra prästfru. Men vi vet ju alla hur trött man kan vara som nybliven mamma och dessutom  med en trotsig 2-åring.Just den dagen kom Valborg som en räddande ängel . Hon stod i köksdörren och sa : "Jag har sport att ni fått småfolk och ni behöver hjälp med tvätten. Om frun vill stannar jag tills det är färdig tvättat". Valborg blev hjärtligt välkomnad och bjöds på födelsedagstårtan .
Så gick det till när hon blev "prästens pia" Till saken hör att hon aldrig blev  färdig med tvätten . Och "prästens pia" blev hon till livets slut.

Valborg

Nu skall jag berätta om en stark och modig kvinna från min barndom.
Hon hette Agda Valborg Eugenia Nilsson.Hon föddes 10 mars 1908 på Ekerås i Torpa församling i Sunnebo . Hon var yngsta dotter till Johan August och Ingrid Johanna.
Valborgs barndom var hård .När Valborg var fyra år begick hennes far självmord i backen utanför bostaden .Valborg berättade för mig hur fattig hennes uppväxt var. Valborg hade dessutom en skada från födelsen som gjorde att hennes högerarm var förkrymt . Hon hade tränat upp sin västerarm och gjorde allt med den.
Valborg sa alltid till mig :" Tro inte på dom som säger att det var bättre förr"Hon visste vilket slit och umbärande fattiga människor fick utstå förr. Hade hon varit född i en senare tid hade hon blivit opererad i sin arm.Men då, när hon föddes fanns det ingen tanke på det.

Jag ska berätta hur hon fick titeln "PRÄSTENS PIA"

Christina Rydeman

 Jag vill nu berätta om en annan stark kvinna bland mina anmödrar. Christina Rydeman.Hon var min farmors morfars mor .Christina föddes i Flisby socken  1769. Hon bodde med sin man i ett fattigt litet soldattorp där hon slet och strävade med att få mat på bordet åt sina fem barn. 1804 flyttade familjen till Björkö socken . Ekonomiskt blev det inte bättre . Hennes make soldaten var en "duktig" soldat men han kunde inte försörja sin familj  Två små barn dog med ett par dagars mellanrum 1808 och maken soldaten gav sig ut att kriga mot Napoleon .
Christina var en stävsam och begåvad kvinna . Medan maken stred ,försörjd hon sin lilla familj som  ambulerande byskolärarinna i socknana runt Nässjö.
Maken soldaten levde sitt soldatliv utan tankar på sin familj,tror jag, eftersom hon 1811 "övergav " (som det står skrivet) sin make .Dessutom bytte om sitt familjenamn från Stolt till Rydeman  Det var ett drastiskt steg och mycket ovanligt på den tiden . Bara en stark och modig kvinna kunde genomdriva detta . Hon var en av gräsrötternas kvinnosakskvinna. Hon hade fullt stöd och förtroende av biskopen i Växjö Esajas Tegner .Han föredrog Christinas sätt att undervisa.

Sophi Lisette Sager

Igår den 12 mars tittade jag på "veckans brott " på tv ett.  Jag blev så stolt då  deras historiska kriminalfall handlade om en av mina anmödrar. Jag vet att jag har många starka kvinnor bland mina anor och det är så spännande. Igår handlade det om Sophie Lisette Sager .
 Hon var min farmors farmors kusin . Ok, blodet är kanske lite utspätt.Men vi är släkt.
Sophia Lisette  Sager föddes 1825 i Krängesberg i Småland.  Hon flyttade till Stockholm 1848 för att utbilda sig till sömmerska. I Stockholm blev hon utsatt för ett väldtäcktsförsök av en stallmästare Möller. Som den modiga kvinna Sophie Lisette var anmälde hon, som den första kvinnan i Sverge, en man för våldtäcktsförsök. I rätten förde hon sin egen talan och vann målet i domstolen.
Hon gick stark ur detta och blev en av de första feministiskt aktiva i Sverige och föreläste runt om i landet om kvinnlig frigörelse. Hon mötte mycket hån och spe men arbetade oförtrutet vidare .

Hon flyttade så småningom till USA där hon anslöt sig till den amerikanska kvinnorörelsen.
Hon var en duktig författare och jag har på nätet hittat sju böcker som hon har skrivit.

Kasettband

Jag har just lyssnat på ett inspelat kasettband från 1980-talet. Min pappa prästen Bertil Svensson 1908 -2000 berättar där hur  hans morfar, prästen Vilhelm Palmgren(1842-1927) upplevde förömjukelsen då det uppdagades hur hans far " den ökände prästen Magnus Palmgren "i Södra Hestra hade kränkt sina konfirmander och pigor .1867
Eftersom min far uppfostrades (som man sa då) av sin morfar präglades han av honom och hans syn på det kristna livet.
Det berättas att Vilhelm Palmgren, som vid den här händelsen  var ung student som levde livets glada dagar utan tankar på att bli präst. Han var endast 23 år gammal och fick en chock som fullständigt vände upp och ner på hans föregående livssyn.Han drabbades av en stor religiös kris. Palmgren  sökte då  kontakt med de så kallade "gammal läsarna" hoofianen"Arvid i Sunnebo" (1790-1880 )i Gnosjö socken som   blev hans själasörjare och lärare. Vilhelm Palmgren genomgick en stark religiös omvändelse som medförde att hans förkunnelse innehöll mer lag än evangeliun. Och att han och hans familj skulle leva ett strängt religiöst liv
  Alla hans tolv barn  och barnbarnen blev fostrade i sträng religiös lydnad. Man höll andakt tre gånger dagligen för husfolk och gäster. Hela familjen sjöng och spelade. På söndagarna var det oavbruten växling mellan postilleläsning och andlig sång med undantag för matpauser.
Jag kan tänka mig att min far Bertil Svensson , som var en levnadsglad naturalist ,fick gå balansgång mellan  sin morfars krav och sina egen tolkning av det kristna ordet.