Valborg gav sig själv titeln "prästens pia " Hon sa alltid så då hon svarade i telefonen eller när hon skulle presentera sig. Hon var inte någon "piga" hon var i allra högsta grad en familjemedlem. Och hon var lika rädd om prästfamiljen som om det varit hennes egen familj.
I köket var hon envåldshärskare.Min mor kunde helt ängna sig år sin sociala prästfrugärningen, att ta hand om "folk". Valborg lagade mat, kokade tusentals koppa kaffe och henne vetebullar blev vida kända.Mor och Valborg kompleterade varandra och Valborg blev den syster som mor aldrig haft.
För oss barn var Valborg unik.Hon räckte till för oss prästabarn för alla bygdens ungar samt kusiner och fosterbarn.
Jag tror att Valborg kände sin betydelse och ju mer åren gick desto mer växte hon i sin roll som "prästens pia". Hon visst sitt värde och var stolt över sin roll som "prästens pia". Utan henne hade prästgården rasat ihop..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar