Vinden kan vara hård på skåneslätten och nu slet den i Kjerstenas kjolar då hon ilade över den stenlagda gårdsplanen hemma i Husie. Men hennes steg var lätta och hjärtat ljublade i bröstet,"idag skulle hennes käreste komma hem". I två år har hon väntat på honom. Hon mindes än den dagen med fasa då hennes Hans måste resa till ett okänt öde. I april 1813 hade hon stått brud och lyckan visste inga gränser .Men lyckan byttes till sorg då hennes nyblivne make , blott 25 år gammal blev inkallad och som husar i kronans tjänst skulle kämpa mot Napolion någonstans i Europa.
Idag väntade hon hem honom " Har han förändrats" tänkte hon nog "Hur har kriget märkt honom"Det får vi aldrig veta .
1814 kom Hans hem igen till sin Kjerstena och 1815 föddes Åke Petter . Sen följde Hanna 1818,Jöns 1820 ,1822 Nils, 1826 Hanna , 1828 Carl ,1832 Johanna.
Kjerstena drabbades av ännu större sorger i sitt liv. Alla hennes tre små flickor dog som små i kikhosta. Hanna nr 1 dog 4år gammal. Hanna nr 2 var 1år och Johanna dör som spådbarn.
Kjerstena var min mormors farfars mor.Hon dog 1847, 57 år gammal i Oxie.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej KIcki
SvaraRaderaJag har läst några av dina bloggar och konstaterar att vi är släkt, om än på långt håll.
Min farfarsfar var Oskar, yngsta bror till Vilhelm.
Jag har fått tag på ett foto som borde vara intressant för dig. Det är taget på Vilhelms 70års dag med hela släkten runt sig. Jag skulle vilja veta vilka som är på bilden. Hur kan jag skicka den till dig?