Bertil Svensson , min pappa, född 1908 död 2000. Präst i Torpa Sunnebo och senare i Loshult i Göinge. Pappa var en kvinnotjusare som trots sin styrka kunde verka hjälplös. Han var en karismatisk ledare och en god talare. Han behövde bara öppna munnen så trillade "pärlor" ut. Han var både allvarlig och skämtsam och kunde få den mest triviala saken att bli komisk. Han hade en stor lyrisk ådra, som jag subjektivt tyckte påminna om Frödings. Han var aldrig sarkastisk utan hade alltid stor respekt för sina medmänniskor. Skämten och ironin tilldelade han sig själv.
Så här skrev han som student ca 1936:
Jag sporde frågande om livets dunkla mening
och frågan obesvarad ljuder än idag.
Är livet endast en själens skärseldsrening,
ett tragiskt drama till gudarnas behag?
Dock,kanske det finnes,
när dödstimman hinnes
ett svar för en irrande själ som jag.
Ja, livet är en väg över steniga backar,
en öken med brännande sol och glödhet sand,
en mödosam väg med nerböjda nackar
en skimrande dröm om ett sällare land.
Men tiden förinner
och livet försvinner
och glädjen åt sorgen räcker sin hand .
Det här skrev han också 1985:
I Sölvesborgs kyrkas urgamla kor
står Joakim målad i taket.
Bredvid honom jungfru Marias mor
går glad uti himlagemaken
Mång tusende ögon i hundratals år
har Joakim skådat och Anna
men nu hos oss levande båda står
betagande ,glada och granna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar