Kickis Blogg

Idag den 2 december är jag , Kicki Aalbu här igen . Forskningen stannade upp lite på grund av att jag inte kunde hitta mer om min morfar . Jag kände honom inte . Jag träffade honom bara en gång och då fick jag en "femma " av honom .Han hade aldrig tid för oss . Han hade ju "sin familj " Fyra halvbröder till min mor som jag träffat och dom var gulliga , rara och trevliga allihop. Morfars fru , Tant Anna, höll alltid kontakten med mor . Hon var så omtänksam och räknade in mor i barnaskaran .

Det här är min lilla mor Anna-Greta.född den 16 oktober 1917 . Hon var ett år gammal när hon förlorade sin mamma och flyttade till Lund till sina morföräldrar . Mor har berättat (som berättats för henne) att hon skrek och skrek och ville bara äta salt sill .Vilken trauma för ett sådant litet barn . Jag tror att denna separation präglade min mor för livet.

Hon växte upp till en vacker kvinna och var en allt igenom matriark som styrde och ställde i prästgården . Hon älskade att " ta hand om alla" Huset stod öppet , bokstavligt talat, för alla. Söndagskolebarnen fick leka i hela huset , ungdomsklubbar pysslade och sysslade i "finrummen" Det var barnavårdscentral i matrummet . Och alltid var kaffekannan varm och alla skulle bjudas . När jag skriver alla menar jag alla . Biskopen och landshövdingen har sovit i min säng (jag var visserligen inte där då) men "sådana fina gubbar "var inte så viktiga tyckte mor . Nej de utstötta var betydligt viktigare. Vi låste aldrig ytterdörren om natten , vem som än behövde nattlogi kunde komma in och sova på golvet i nedre hallen . Jag minns som barn att det alltid var spännande att se på morgonen om det låg någon där nere . Vi hade en så snäll hund , en dalmatiner, Akilles hette han , han släppte in alla men ut kom ingen . Jag minns en gång när kyrkovärd Nilsson skulle hämta några papper till pappa, som han behövde till gudtjänsten, Kyrkovärden kom aldrig tillbaka till kyrkan och alla undrade vad som hänt . Vi fick en förklaring efter gudtjänsten . När vi kom hem ,stod där en darrande Nilsson och Akilles blockerade ytterdörren med blottade tänder.

En gång sa en så kallad förnäm prästfru så här till mor :" sådana gäster så att vi äter i köket har vi aldrig "Mor svarade :"Sådana gäster har vi alltid och passa det inte dig kan du gå ". Vilket hon också gjorde. " Jag kan inte "li" henne " sa mor på sin skånska.